till....men dragen åt helvete vad less jag är på vädret nu och allt som följer i dess spår. Det är dock en i familjen som njuter i fulla drag och tillbringar timmar sovandes på balkongen, Mozart vår goldenlabrador. Å andra sidan njuter han väldeliga när det är badtajm också och det har vi ju nätt och jämt sett röken av!

Jag VET att det bara är att gilla läget men just nu skiter jag i det, blir så låg av detta. Semester har vi dessutom denna vecka, jag min enda semestervecka medans J har sin första av fyra så för honom finns det iaf lite hopp om värme och sol. Att vi skall tillbringa fyra veckor utomlands i jan/feb tycker jag inte hör hit men det är skönt att ha det och se fram emot... Så många med mig behöver sol och värme med lata dagar att bara njuta av det är ju vad vi sett fram emot eller hur? och det är långt ifrån alla som kan packa ett par resväskor och ta hela familjen utomlands så visst är vi lyckligt lottade men som sagt det är NU det är sommar så det så!

Midsommarhelgen är i antågande få se om man får vara glad åt att det iaf inte regnar.......bläääää

är det någon typ filosof som myntat, njaa vet inte det jag, återstår väl att se....

Sista veckorna har varit sprängfyllda av ett konstant slitande hit och dit men nu väntar en veckas "semester". Otroligt vad man kan klämma in under veckans "vakna" timmar men det går inte alltid att vara nöjd över slutresultatet.

Tänker välja att blogga om de roliga saker som jag hunnit med inte många men väl så energigivande. Träffade i tisdags en underbar grupp kvinnor från VanaDis, härligt att få göra iaf ett försök till att klä av mig duktighetsstämpeln och lyckades riktigt bra den stunden. God mat och efterrätt samt kaffe vars sump sedan lästes av en av dessa duktiga kvinnor....Budskapet var (ännu en gång) att ta tag i den del av mig som får komma till korta under allt för stora delar av min tid, mig själv och min kunskap att hela.

När livet går i 120 blir behovet av att få bekräftelse på det jag då gör större än annars,alltså vad gäller healingen etc, varför är det så svårt att bara göra och sedan vara nöjd när men ser resultat?  Nu ska vi inte mata Egot sa en av dessa visa kvinnor å hon har alldeles rätt men....

Mer då? jo ett par alldeles fantastiskt roliga danskvällar har vi hunnit med, båda på Sandviken. I går var äntligen Drifters här och dom går i en klass för sig underbart roligt var det. Mysfika både innan dansen hos Sonia och Rolf och sedan i pausen med Kickan & Erik, Tack till er alla för att ni finns och är våra vänner.

Nu önskar jag mig lite sol och värme inför kommande veckas ledighet med midsommarfirande som pricken över i. Tämligen less på det kalla regnskitväder som varit och eftersom ni redan vet att jag är väldigt väderberoende så har det inte direkt hjälpt upp humöret. Tur då att kunna se tillbaka i kaoset och hitta ljusglimtarna, suga på dem och låta kaos övergå till ordning....så smånongom....

Ha det bäst ni tappra följare av en blogg som sett bättre dagar.....

KRAM

i ens liv, en del lämnar bestående intryck andra inte. Det är väl just det som är så spännande med möten i olika skeden av livet. eller?

En del (få som tur är!) önskar man att man aldrig träffat men de skickas förmodligen i ens väg för att lära oss något likväl som de som kommer för att stanna. En del blir kvar som ens vänner livet ut andra inte.

Visst är det fantastiskt när man har vänner som man kanske inte ser eller hör något ifrån i långa perioder, av olika skäl, men när man sen tar/får kontakt igen känns det som det var igår? 

Varför nu dessa funderingar tror ni?  Jo det har slumpat sig så att mina bägge närmsta arbetskamrater har sagt upp sig, med en månads mellanrum och det får mig att fundera på just detta. Tråkigt är det och lite skrämmande, tryggheten i just en så nära  och väl fungerande arbetsrelation  slits upp och ingen vet hur det kommer att bli. Ja att det kommer nya arbetskamrater är ju klart men fram tills dess....många frågor ställs i mitt huvud och med det lite oro. Man vet vad man har , men inte vad man får, är ett väldigt talande ordspråk i detta fall.....

Ålderskillnaden mellan oss kommer nog att göra att vi inte kommer att ha någon kontakt när våra vägar skiljs så enkelt är det, hur bra och kul vi än haft det ihop på jobbet men förhoppningsvis har vi alla tre lärt oss ett och annat av varandra under tiden vi jobbat ihop. Önskar dem båda lycka till och tackar för att de har korsat min väg här, mitt i livet.....